Kristin Hannah, Angelas dotter

Baksidan: 

"Angela Malone är yngst av tre systrar och har alltid varit familjens ”prinsessa”, säker på att livet skulle vara en dans på rosor. Hon mötte tidigt sin stora kärlek Conlan, de gifte sig, fick intressanta, välavlönade jobb och levde ett utåtriktat storstadsliv i Seattle. Men inga barn. Angela försökte desperat att bli gravid, men fick flera missfall. Så äntligen föddes lilla Sophia, men efter ett par dagar orkade inte hennes hjärta, och barnkammaren stod åter tom.

Nu är Angela trettioåtta år och hennes äktenskap har inte klarat påfrestningarna. Efter skilsmässan återvänder hon till sin livliga familj med en trygg mamma och systrarna med var sin stor barnaskara. Hon flyttar in i ett litet hus vid havet och börjar arbeta i familjens italienska restaurang. Så småningom börjar livet se ljust ut igen och hon återser den man som en gång väckte hennes kärlek. Men så möter Angela Lauren Ribido, en ung flicka som kommer att förändra hennes liv."

Jag fullkomligt avgudar den här boken. Den har en otroligt smärtsam och sorglig sida samtidigt som den på något sett är lite lik en "feel-good" roman.
Hannah har verkligen lyckats få fram de lyckliga och de smärtsamma ögonblick som kan uppstå i olika familjer och jag har både gråtit och lett när jag läst. Hon har blandat två helt olika personer med varandra, som har olika svårigheter och kommer från olika familjeförhållanden på ett väldigt bra vis vilket gör boken fantastisk. 

Jag kan egentligen inte relatera nånting till någon av de två kvinnorna som boken handlar om men det gör ingenting alls, den är lika fantastisk ändå. 

/L  

Tyvärr har jag upptäckt att boken knappt finns att beställa någonstans, men jag lägger iallafall in en länk: HÄR

Ljusets dotter

Ljusets dotter av Elisabet Nemert handlar om Maria Wessman som lever i slutet av 1700-talet. Hon har en pappa som misshandlar hennes mamma, Linnea. Maria har själv råkat ut för faderns ilska då hon en gång försökte gå emellan och skydda sin mamma, hon blev då slängd in i vedspisen av fadern och krossade höften. Sedan dess har hon haltat på ena benet och fått stå ut med bygdens förakt och hån.

Jag tycker boken var sjukt bra och ja fattar inte att ja inte läst den tidigare med tanke på hur många gånger ja stått och hållit i den och funderat på om ja ska läsa den eller inte, ja kan lova att ja kommer läsa fler böcker av Elisabet Nemert. För trots att det är ett väldigt allvarligt ämne hon skriver om så var de aldrig så att det blev för jobbigt. Men det var inte heller så att det aldrig blev "spännande" ( om man nu kan kalla det spännande att en kvinna blir slagen av sin man) allt var väldigt lagom och jag kan avslöja att det alltid löste sig till det bästa.
Eftersom boken inte var skriven med så mycket dialoger så var man tvungen att läsa hela texten, något som ja faktiskt inte brukar göra om de inte händer något spännande eller intressant. Men i den här boken gjorde jag alltså det och i och med det så blev allt mer levande och man såg samhället dom levde i på ett mycket tydligt och beskrivande sätt ( hm väldigt konstigt va?) Och man kunde verkligen tänka sig in i hur det var att leva på 1700-talet både i stockholm och ute på landet.

På nåt sätt lyckades Nemert skriva så att hela boken kändes fin och vacker trots att historien i sig var mycket mörk och hemsk. Jag tror att hon gjorde det pga de mjukt och ljust beskrivna landskapen, de milda och innerst inne starka personligheterna samt de händelser som var mycket gripande händelser.

Länk till bok här