Trots sin roliga titel så måste jag säga att själva historien inte är speciellt rolig. Alltså, den är verkligen bra, men inte speciellt rolig.
Den handlar om Beth som är femton år och bor i Kanada under andra världskriget, vilket inte märks nämnvärt mer än att maten ransoneras. Hennes mamma och pappa är halvgalna båda två. Hennes mamma pratar med Beths döda mormor och hennes pappa har sina olika raseriutbrott.
Trots att det nästan bara händer hemska saker med Beth så är boken otroligt bra och jag älskar de olika recept och tips som står med. Bl.a. hur man bakar Hallonbullar och sockerkaka, hur man plockar en höna, hur man fångar Coyoter och mycket mycket mer. Och såklart också hur man botar den som dödats av blixten!
Det här känns som en bok som man kan läsa hur många gånger som helst!
/M
Och jag kan tillägga att enligt mig var boken fantastiskt och som M skrev: man kan läsa den hur många gånger som helst! Den är hemsk, ovanlig, fantastisk och bara så bra.
Men en sak bara och det är att den slutar med så många frågetecken (spoiler varning):
Vad händer med hennes bror?
Vad kommer alla tycka om Beths val av kärlek?
Vad kommer hända med hennes föräldrar?
Hur kommer hennes pappa ändras, kommer han ens ändras?
Och många fler frågor som vi kanske aldrig får svar på, men det gör inte att boken blir sämre, bara att man önskar att det fanns en uppföljare.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar