Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfegren

Cirkeln, Eld och Nyckeln är de tre böckerna om häxorna i Engelfors. Linnea, Vanessa, Anna-Karin, Minoo, Ida, Rebecka och Elias är huvudpersonerna i trilogin, alla har mycket olika personligheter och familjeförhållanden vilket gör att de i början då de får reda på att de är häxor inte alls kan samarbeta.
Men det är deras olika personligheter som gör boken så bra och att den aldrig blir tråkig. Man får följa sju olika liv tillsammans med själva bokens handling och de problem de ställs inför, detta gjorde att jag sträckläste böckerna trots att de är väldigt tjocka.
Jag är otroligt imponerad över författarna som lyckat skapa så skilda karaktärer men att man ändå tycker om allihop, från den tysta mobbade Anna-Karin till hennes mobbare Ida.

Älskar verkligen de här böckerna och då jag inte kunde läsa tänkte jag inte på något annat än om de skulle klara av sitt uppdrag de fått av Beskyddarna eller om fler av dem skulle dö.

Nora Roberts, Farliga vidder

Den här boken av Nora Roberts handlar om tre systrar som aldrig har träffats i hela sitt liv, deras gemensamma pappa skildes från deras respektive mammor väldigt snabbt efter att de fått sina barn. Hans sista fru hann dock dö innan detta hände.
Då fadern dör lämnar han hela sin farm till de tre döttrarna att ta hand om under ett år innan de återigen kan gå tillbaka till sina respektive liv. Den yngsta dottern Willa, som ägnat hela sitt liv åt farmen tycker detta är djupt orättvist, Lily är enbart glad att kunna gömma sig i Montana ett år och den äldsta Tess vill så snart året är slut sticka med pengarna tillbaka till Hollywood.
Inget blir dock så de tänkt sig och trots att ingen av dem är speciellt intresserade av att lära känna varandra uppstår ändå en viss systerskap dem emellan.
Trots detta blir inte året en dans på rosor, det finns människor som vill dem illa och de som kanske vill dem alltför väl.
Som vanligt med Nora Roberts böcker så är det inte många som sticker ut och blir ens absoluta favoritböcker men de är ändå otroligt bra. De är spännande och sköna att läsa, att sluka en Nora Roberst-bok då man har tråkigt eller ligger på stranden är inga problem! (ja, förutom att de är ganska tjocka då, så det tar kanske ett par dar)

Rovfåglarnas tid av Elisabet Nemert

Ännu en bok av Nemert, och inte heller den här var lika bra som Ljusets dotter (Som jag ÄLSKAR). Precis som Vindarnas ö så får man följa två människor (En man och en kvinna kanske?) som tillslut möts och blir blixtförälskade. Fast till skillnad från Sargon och Astarte så har de här faktiskt träffats! en gång. och de avskydde varandra.
De förs också ihop, precis som Sargon och Astarte, av en mäktigare kraft, inte kärleksgudinnan Afrodite den här gången dock.
Den här boken var klart sämre än både Ljusets dotter och Vindarnas ö då den här boken inte alls kändes lika mjuk. Detta kan bero på att den utspelas under franska revolutionen och det finns inget som helst mjukt med det!
Dock finns det stunder av mjukhet i den här boken med! som huvudpersonen Angelikas hem i England, det var väldigt mjukt där, och lavendelfälten i Frankrike med den mjuka Felicia (som jag gillar starkt) och de tre hundarna. Så boken var trots allt inte helt hopplös, den var faktiskt väldigt bra så länge man inte jämför den med Ljusets dotter.

Elisabet Nemert, Vindarnas ö

Som ja sa så har jag nu läst ytterligare en bok utan Elisabet Nemert och jag vidhåller fortfarande att hon skriver otroligt beskrivande och mjukt. Jag vet mjukt är ett konstigt ord att beskriva hur någon skriver men det är det ända ord jag tycker passar in. Allt blir på något sätt så mjukt och vackert då hon skriver. Även då den ena huvudpersonen i boken, den babylonske härskarsonen Sargon, hamnar på ett slavskepp, tvingas ro för att inte bli dödad och sedan tvingas döda andra män i tvekamper enbart för att roa piraterna som har honom som fånge, lyckas Nemert på nått sätt få det att verka mjukt.
Har inte sagt att det är logiskt, men det är så jag känner!
Förutom Sargon handlar boken också om tjurakrobaten Astarte parallellt med berättelsen om Sargon. Dessa möts sedan i slutet och blir blixtförälskade och lever lyckliga i alla sina dar, ungefär så och det är ungefär där som boken inte blir så bra längre.
För jag menar vem sjutton blir kär i en människa innan de ens har pratat med varandra? hur kan man älska någon man inte vet ett skvatt om?
Väldigt märkligt tycker jag men det uppvägs väl kanske av det faktum att kärleksgudinnan Afrodite har ett finger med i spelen och fifflar ihop dom på lite olika sätt. Men ändå! De hade inte ens sagt mer än hej innan de var kära och älskade varandra!!!!...!!!...!!!
Men som sagt landskapen och miljöerna var otroliga och jag gillade hur Sargon gick från en vild och mycket kall, hård, beräknande, bortskämd, läskig och mycket mycket ond snorunge till att vara helt okej, ganska snäll till och med.

Den glömda trädgården av Kate Morton

 Denna bok handlar om tre personer: Sagoberätterskan (exakt vem hon är säger jag inte), Nell och Nells barnbarn Cassandra.
De utspelas också i tre olika tider, runt 1910, 1975 och 2005.
Den glömda trädgården, alltså den glömda trädgården och inte boken, är en plats i närheten av en herrgård i England, nära kusten. I herrgården, som år 2005 blivit hotell, bodde i början av 1900-talet en flicka som hette Rose och hennes kusin Elisa och det var där allt började kan man säga. Från de att Elisa kom dit då hon var tolv år får man följa henne genom hennes liv tills hon dör. Samtidigt handlar boken om Nell som hittades i en hamn i Australien då hon var fyra år och Cassandra som tio år gamal lämnades av sin mamma hos Nell, sin mormor. Båda dessa följer olika ledtrådar, i olika tider, och hamnar båda tillslut i den glömda trädgården.
Jag inser att det här inte är världens bästa beskrivning av boken, faktiskt otroligt virrig, men mer än så kan jag inte säga, själva spänningen med den här boken är att man i början inte fattar NÅGONTING, testa själva att läsa baksidan på boken och se om ni fattar något mer än de jag berättat. Det kommer ni inte göra och jag tycker nog att det är en anledning till att boken blev så otroligt bra. Jag satt själv länge och funderade på hur allt kunde hänga ihop och det gjorde det hela betydligt mer spännande, även om jag många gånger var frestad att läsa slutet.
Så bara man ger boken en chans så kommer den att överraska otroligt mycket, den överraskade mig i alla fall  trots att jag många gånger tyckte att jag löst gåtan.

Den vita drottningen av Philippa Gregory

Det här är första gången jag läser något av Philippa Gregory och hon är precis som Elisabet Nemert en författare som jag länge gått och funderat på om jag skulle läsa någon bok av.
Men nu är det gjort, Den vita drottningen är den första i en serie om tre som handlar om rosornas krig som pågick i England från 1455- 1485. Den vita drottningen handlar därför om drottningen av York-släkten, de som har en vit ros, logiskt nog.
Jag har alltid tänkt på rosornas krig som ett enda virrvarr av slag och kungar, dessutom trodde jag att det pågick mycket längre, jag har alltså aldrig riktigt haft en uppfattning om det.
Men det har nu ändrats, allt finns i boken, släktskap och slag, allt finns, och det som inte finns blir man mycket nyfiken på att själv ta reda på. Jag vet inte hur mycket tid jag spenderade på att gå igenom alla kungar, drottningar, prinsar och prinsessor från Edvard III till och med Henrik VIII.
Boken gav dessutom en betydligt större inblick i hur det var under kriget. Maktspelen, intrigerna o.s.v. Såklart kom i alla fall jag att heja på York då jag verkligen gillade Elisabet Woodville (den vita drottningen) och hennes man kung Edvard IV. Speciellt Edvard verkade vara en mycket bra människa så jag hoppas att han var så i verkligheten också och att det inte bara var något som författaren hittade på.
Rekommenderar verkligen den här boken som en bra historiebok, Gregory verkar väldigt seriös och har en lång lista i slutet på böcker varifrån hon fått all fakta, men även som en bra roman!

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes

Kan inte annat än älska den här boken då den är skriven av den underbara författaren Marian Keyse!
På nåt sätt lyckas hon alltid skriva kul och nonchalant om saker som är väldigt allvarliga och sorgliga, ibland också hemska.
Denna bok handlar om Star Street, ett hus med fyra våningar och helt, tillsynes, vanliga människor. Vilket såklart inte är fallet.
Eller, egentligen så är inte alla "tillsynes" normala, en av hyresgästerna är en mycket bitsk och ilsk tjugofemårig tjej, ovanligt bitsk och ilsken vilket sticker ut ganska mycket. Ho kallas svartalfen av sina rumskompisar som kommer från polen, de kallar dessutom hennes pojkvän för "den stackars jäveln". Kan man annat än älska henne?
Utöver denna Lydia som sticker ut verkar allt vara normalt som sagt, men ju längre in i boken man kommer märker man att de flesta i huset , framförallt paret längst ned, Matt och Maeve, har ett sorgligt eller trassligt förflutet, inte den bästa familjen eller helt enkelt problem.
Keyes har en otrolig förmåga att få allt roligt, även om de visar sig att Matt och Maeve har det otroligt tufft så får Keyes det i början att verka kul att de varje morgon går upp, duschar, äter gröt, tar sina vitamier, går till jobbet för att sedan komma hem, laga mat, ligga i soffan och proppa i sig sötsaker och sedan gå och lägga sig. trots att det inte är ett dugg kul.
Måste säga att detta är en av Keyes absolut bästa böcker. Älskar den! Speciellt då den mycket elaka mannen som man HATAR! får sitt straff i slutet. Mycket tillfredsställande.

Kristin Hannah, Angelas dotter

Baksidan: 

"Angela Malone är yngst av tre systrar och har alltid varit familjens ”prinsessa”, säker på att livet skulle vara en dans på rosor. Hon mötte tidigt sin stora kärlek Conlan, de gifte sig, fick intressanta, välavlönade jobb och levde ett utåtriktat storstadsliv i Seattle. Men inga barn. Angela försökte desperat att bli gravid, men fick flera missfall. Så äntligen föddes lilla Sophia, men efter ett par dagar orkade inte hennes hjärta, och barnkammaren stod åter tom.

Nu är Angela trettioåtta år och hennes äktenskap har inte klarat påfrestningarna. Efter skilsmässan återvänder hon till sin livliga familj med en trygg mamma och systrarna med var sin stor barnaskara. Hon flyttar in i ett litet hus vid havet och börjar arbeta i familjens italienska restaurang. Så småningom börjar livet se ljust ut igen och hon återser den man som en gång väckte hennes kärlek. Men så möter Angela Lauren Ribido, en ung flicka som kommer att förändra hennes liv."

Jag fullkomligt avgudar den här boken. Den har en otroligt smärtsam och sorglig sida samtidigt som den på något sett är lite lik en "feel-good" roman.
Hannah har verkligen lyckats få fram de lyckliga och de smärtsamma ögonblick som kan uppstå i olika familjer och jag har både gråtit och lett när jag läst. Hon har blandat två helt olika personer med varandra, som har olika svårigheter och kommer från olika familjeförhållanden på ett väldigt bra vis vilket gör boken fantastisk. 

Jag kan egentligen inte relatera nånting till någon av de två kvinnorna som boken handlar om men det gör ingenting alls, den är lika fantastisk ändå. 

/L  

Tyvärr har jag upptäckt att boken knappt finns att beställa någonstans, men jag lägger iallafall in en länk: HÄR

Ljusets dotter

Ljusets dotter av Elisabet Nemert handlar om Maria Wessman som lever i slutet av 1700-talet. Hon har en pappa som misshandlar hennes mamma, Linnea. Maria har själv råkat ut för faderns ilska då hon en gång försökte gå emellan och skydda sin mamma, hon blev då slängd in i vedspisen av fadern och krossade höften. Sedan dess har hon haltat på ena benet och fått stå ut med bygdens förakt och hån.

Jag tycker boken var sjukt bra och ja fattar inte att ja inte läst den tidigare med tanke på hur många gånger ja stått och hållit i den och funderat på om ja ska läsa den eller inte, ja kan lova att ja kommer läsa fler böcker av Elisabet Nemert. För trots att det är ett väldigt allvarligt ämne hon skriver om så var de aldrig så att det blev för jobbigt. Men det var inte heller så att det aldrig blev "spännande" ( om man nu kan kalla det spännande att en kvinna blir slagen av sin man) allt var väldigt lagom och jag kan avslöja att det alltid löste sig till det bästa.
Eftersom boken inte var skriven med så mycket dialoger så var man tvungen att läsa hela texten, något som ja faktiskt inte brukar göra om de inte händer något spännande eller intressant. Men i den här boken gjorde jag alltså det och i och med det så blev allt mer levande och man såg samhället dom levde i på ett mycket tydligt och beskrivande sätt ( hm väldigt konstigt va?) Och man kunde verkligen tänka sig in i hur det var att leva på 1700-talet både i stockholm och ute på landet.

På nåt sätt lyckades Nemert skriva så att hela boken kändes fin och vacker trots att historien i sig var mycket mörk och hemsk. Jag tror att hon gjorde det pga de mjukt och ljust beskrivna landskapen, de milda och innerst inne starka personligheterna samt de händelser som var mycket gripande händelser.

Länk till bok här